Den speciella resan
“Be yourself; everyone else is already taken.”
-Oscar Wilde
Det är så fantastiskt att kunna förvandlas till den man verkligen vill vara. Varje ny dag vaknar jag upp och undrar vad som ska hända idag. Hur jag kommer må och vad jag kommer göra.
Kommer någon påverkas av mig?
Jag kan radera mitt förflutna samtidigt som jag kan bygga upp något helt nytt. Det finns inga gränser, vill jag något, då försöker jag finna det. Ångrar jag mig, då tar jag det tillbaka.
Historien om Sayhk Nazim
För några år sedan bestämde jag mig för att åka på en speciell resa till Turkiet för att träffa Maulana Sayhk Nazim, den högsta ledaren av Sufi religionen.
Sufism är en mystisk gren av Islam. Historiskt sett är Buddhism och Sufism väldigt nära. De delar båda koncept och läran om hur man ska leva för att underhålla kärlek till sitt liv och andras. Eftersom jag känner mig nära Buddhismens lära ville jag åka på denna spirituella resa.
Vad jag hade hört innan jag åkte var att träffa Sayhk Nazim är en väldigt omtyckt man och hans spirutuella skugga omfångar många i hans närhet. Inom Sufismens anhängare klassas Sayhk Nazim som Dalai Lama är för Buddhismen.
För mig var tiden då jag besökte honom helt rätt. Jag hade precis kommit tillbaka från USA och var orolig att mina drömmar till att bli läkare inte skulle uppfyllas. Jag sov väldigt dåligt om nätterna och många av mina dagar inkantades av negativa tankar.
Mitt mål med resan var att försöka finna ett lugn, men även för att utveckla min förmåga att inte döma andra och leva en vecka som muslim.
Lägret, som gäster kommer till för att träffa Sayhk Nazim, och där även jag tillägnade min vecka är bland det vackraste jag varit i. Där växer apelsinträd fulla med frukt, blommor i alla dess former och luften är fylld med kärlek.
För att inte känna några genus-ojämnheter hade männen ett eget läger, separat från kvinnornas- vilket för mig genast kändes väldigt naturligt. Man kunde vara sig själv. Alla som jag träffade lös av glädje och omtänksamhet. Vissa var troende muslimer, andra var inte det- och det var ok. Alla var där för olika skäl.
Det är väldigt svårt att beskriva känslan jag hade för dig som aldrig besökt den här platsen.
Jag är ingen religös person och jag tror inte på övernaturliga platser, men människor som entrade Sayhk Nazims läger knöts samman på ett onaturligt sett.
Ett exempel var när jag träffade N. Hon höll just på att hålla en diskussion med en annan kvinna när jag för första gången gick in i lägret. Samtalet handlade om hur hon behövde ha tag på någon från Sverige för att hjälpa henne att lansera hennes bok. Självklart sade jag till N att jag var från Sverige och de båda kvinnorna blev knäpptysta- det var inte ofta platsen besöktes av svenska kvinnor.
Jag fick höra av många att de hade drömt om Sayhk Nazim och att han hade tillkallat dem i deras drömmar. Så hade även N kommit till platsen.
Vi blev goda vänner och jag besökte N i hennes hem och träffade hennes lilla son under hela veckan jag tillbringade i Turkiet.
Dagarna tillbringade jag med vänner, med själv i mina egna tankar eller mediterade, dansade och bad. Vi lagade alla mat tillsammans, åt och pratade långt in på kvällarna. Allt var så naturligt. Det häftigaste var att jag var KONSTANT GLAD. Jag log och skrattade hela dagarna, mitt hjärta var uppfyllt med kärlek och hopp. Jag önskar alla denna magnifika livskänsla.
Vissa morgonar blev jag inbjuden till en otroligt vacker stenbyggnad där vissa kvinnor gick för att be.
Stenrummet de bad i hade fyllts med ljus och med deras vackra sufistiska sånger fylldes även mitt inre med härlig energi. Mina ögon tårades för att det var så vackert- jag kunde sitta där för alltid.
Jag blev även bjuden på deras fantastiska frukostar med nybakat bröd, egengjord honung och marmelader.
Jag fick träffa Sayhk Nazim två gånger under min vistelse.
Första gången jag såg honom stannade han vid mig och tittade in i mina ögon. Denna 80-åriga man hade ögon som ett barns. Man kunde inte sluta att le. Han såg så snäll ut och hans Energi smittades av till alla i närheten.
Han tittade på mig och gav mig det islamska namnet "Horia" som betyder ängel.
Jag vet inte om jag är någon ängel än, kanske bestämmer jag mig för att vakna upp som en imorgon? =)
Maulana Sayhk Nazim
