Att dras mot andra
Tänker på det här med kemi. Personkemi.
Det är ett ganska fantastiskt fenomen att man kan känna en slags dragningskraft mot en människa. Att man överhuvudtaget känner att man vill ha en person i ens liv är ett stort avgörande.
Som en kladdkaka i ugnen formas man av de som står närmast och man vet inte om man kommer ut som en degklump eller sådär lagom kladdig. Precis som när man bakar tar det tid att hitta den rätta konsistensen. Ibland hittar man människor som man "klickar med" direkt, men ibland tar det längre tid.
Vad är det som får människor att "gå över vatten" för andra?
Jag googlade ordet personkemi och fick till svar:
"(något vardagligt) det att två personer tycker om varandra och trivs i varandras sällskap, har samma tänkesätt. Ofta baserat på ofta subtila utseende- och personlighetsdrag."
Ja..kanske är denna förklaringen nog.....eller inte.... Kemi- dragningskraft-energi-kärlek- livserfarenheter- mål...jag kan sitta här hela dagen och fundera.
Erfarenheter spelar en stor roll i det hela. Oftast är det bra att vara på "samma nivå" i en vän/kärleksrelation.
MEN då säger jag som alltid tjatar om att man ska förstå andra och bejaka varandras olikheter, att OM man försöker förstå andra mer, får man mer relationer med bättre personkemi då?
När jag gick på college i New York och utbildade mig till Biolog bodde jag på skolans studenthem. Dock hade man inte turen att bo själv i ett rum utan man delade rum eller lägenhet med andra.
Ett år bodde vi sex stycken tjejer i en liten tvårumslägenhet. Ibland sov även pojkvänner över så vi kunde vara upp mot tio pers i denna pyttelilla lägenhet. Ni kan tänka er vilket kaos det kunde ha blivit om man inte hade varit:
1. Ärlig mot sina roomies- när någon låste badrummet " bara" för att duscha fick man spel.
2. Förstående- att personer faktiskt vill ha lite privacy ibland, plugga eller ta en tupplur
3. Skratta åt saker- ja, INGET blev tillslut pinsamt...
Efter att ha delat rum med andra i fyra års tid kändes det som att ha ett eget slott när man flyttade hem till en liten etta i Svea. Jag är väldigt tacksam för den erfarenheten och det känns som att jag förstår andra bättre, har lättare att anpassa mig och har bra personkemi till mina nära och kära!
Roomies!! (and a cop, hehe!)
I alla fall....det är ganska häftigt att tänka att man själv väljer vilka människor som man ska lära känna hela livet. Och att man har en viss dragningskraft till andra- vad det nu är...
Kommentarer?? =)
