När tuffheten sätter sina spår
Idag är en slapp dag. Mitt samvete skäller ut mig och säger att jag borde ta vara på tiden och plugga nu när N är på jobbet och jag sitter i hans tomma lägenhet. Men jag är fastnar framför TV:n istället och behöver inte använda någon hjärnkapacitet. Holy Jesus vad mycket skit det finns på dumburken. Det finns många bra program, men många, många mer ointressanta. Konstigt nog zappar jag över nyheterna och kunskapskanalen och stannar på "extrem home makeover". Jag tittar på när familjer gråter över deras förstörda hem och minnen. Jag sitter och bölar lite själv och tycker det är fantastiskt med människor som tar sig tid åt att hjälpa andra. Familjerna som blir hjälpta lever oftast i misär och är deprimerade. MEN något som jag fängslas över är deras kärlek till varandra. De kanske inte har något hus, men de har vänner och familj runtomkring sig. Man är ingenting utan sina vänner och familj. I Gdansk trivs jag så bra för att där har mina vänner blivit min familj. Vi går alla igenom samma situation och det drar oss mot varandra :) Livet kan vara tufft ibland men något som är säkert är att det kan bilda mycket KÄRLEK mellan människor<3
kärlek!
